onsdag 5 augusti 2009


Jag står på altanen och snickrar på ett ved-tak när jag plötsligt hör dem jama "från en obestämd plats i rummet", som den gamla stereoradioteströsten brukade säga. Men jag vet ungefär var jag ska spana, och där är de; som små prickar i skyn syns våra tre ormvråkar kretsande högt, högt däruppe. Ivrigt jamande och då och då med små utfall mot varandra skruvar de sig högre och högre. De har uppenbarligen hittat en perfekt häftigt stigande varmluftbubbla, kanske nyss genererad av de solheta taken och gatorna i Ingared? En av de vuxna får till och med för sig att börja spelflyga i höga bågar och branta dykningar, fast det är långt förbi spelflyktstider. Utsikten däruppifrån måste vara sanslös, liksom känslan att lyftas av själva luften och kunna leka sig fram igenom den. Gör de allt detta för att spana byte eller markera revirets gränser eller något annat nyttigt? Knappast. Det finns sannolikt bara ett svar på vad som driver dem; Lust! Lust att flyga, lust att leka, lust att pröva sina förmågor och lust att njuta av utsikten. Sen finns det kanske bieffekter som att de får träna sig inför flyttningen, kan spana in nya jaktmarker eller får testa sin partners förmågor. Men deras känslor, som de också fyller mig med, är alldeles säkert lust och skönhet. Om de dessutom kan känna tacksamhet och sanslös förundran inför den som skapat dem och hela myllret under dem med dessa förmågor, det vet jag däremot inte. Men jag kan.

1 kommentar: