Grodorna leker! Totalt fokus på orgasm.
torsdag 5 januari 2012
Torsdag 14 april
Livet är stressigt nu, men njuter, njuter, njuter av min dagliga paddling. Den är som ett hål i tillvaron. Ett hål jag kan glida ner i som en säl på isen. Plötsligt bara bäras fram av den omslutande vattenrymden och sväva iväg utan ansträngning - sak samma om vågorna slår in över fördäck och regnet piskar mig eller jag bara glider fram på den där tunna osynliga ytan.
Hur kan människor leva utan andningshål?
Hur har jag kunnat?
Kan jag?
Äntligen!
Tisdag 12 april 2011:
Jag har gått ur idet, kläckts, vaknat, återuppstått,
begått revolution, reningsbad, premiär,
tittat upp som en sippa ur marken,
och känt endorfinerna gå bärsärkagång med förkylningsvirusen;
premiärpaddlat!
Världsarv?
5 april 2011
Nej, jag har inte glömt vår Afrikaresa. Det gör man inte. Åsynen av baobabträden vid foten av den stora gravsänkan, sammetsnätternas stjärnor och ljud, de väldiga slätterna med stora vilda djurflockar ända mot horisonten.
Egentligen tycker jag att ordet "världsarv" borde inkludera allt denna jord fram till idag har frambringat, inklusive min sjö, den eviga isen på den och kajorna ovanför den, ja inklusive mig själv, min plastkajak och den evigt jävla bullrande E20.
Men om jag måste välja ut en enda plats som mer skyddsvärd för framtiden än något annat, skulle det kunna bli "världsarvsområdet" Serengeti - Masai Mara - Ngorongoro.
Det finns också åtskilliga vägar på denna jord att ifrågasätta, som t.ex. Scan Linkmotorvägen genom Ljungskile som vi startade en hel trädkramarrörelse för att stoppa, och den evigt-jävla-bullrande-E20. Men om jag måste välja ett vägbygge som måste synas mer i sömmarna än något annat, blir det den föreslagna nya vägen tvärs igenom norra Serengeti.
Jag är inte jätteinsatt i detaljerna, men tillräckligt för att stödja den nybildade ideella organisationen Serengeti Watch som arbetar för ett bevarande och en hållbar utveckling av detta världsarv.
Gör det du med!
Här är länken:
Isen ligger envis, envis
2 april 2011
Sitter inne och förstärker min otillfredställelse genom att läsa en välformulerad insändare om arbetstid och miljö i dagens GP.
Tänk att så få vågar lyfta denna fråga. Detta är en sak som vi inte kommer runt om vi vill ta klimathotet på allvar. Vi kan handla miljövänligt och klimatsmart i det oändliga, men så länge vi tar ut produktivitetsutvecklingen i mer pengar istället för mer fritid, kommer vi att behöva göra av med dessa pengar genom en allt effektivare konsumtion under vår lika korta fritid. Så enkelt är det faktiskt.
Och vad ska vi då konsumera? Hittills har denna konsumtionsökning snarast i ökad utsträckning skett i särskilt miljöbelastande former som mer köttätande, större bostäder och mer resande.
Frågan om kortare arbetstid är dessutom en av ganska få frågor där det finns en tydlig intressemotsättning mellan politiker och väljare - och där väljarna vill mer, men politikerna stretar emot. Jag brukar ogilla skarpt när man talar om "politikerna" som en enhetlig grupp med särskilda brister eller en egen agenda. Finns det något generellt att säga om "politiker" så är det snarast att de är mer vidsynta, kunnigare och klokare än "vanligt folk" och precis så ska det vara. Men just i frågan om kortare arbetstid tror jag att det finns en intressemotsättning i det att politiker är mer måna om en ständigt växande kaka, därför att det gör deras politiska arbete så mycket enklare. Att förändra samhället genom att bara ge mer till några eller något är betydligt enklare än att vara tvungen att ta från en för att ge till en annan.
Jag vet att det finns krafter i riksdagen som fortfarande står upp för kortare arbetstid, framförallt inom miljöpartiet. Men dessa krav tenderar mer och mer att bli som sossarnas republikkrav; det är något man inte så gärna pratar om.
Går med i Nätverket för Kortare arbetstid. http://kortarearbetstid.nu/
Isen är kommen
En massa snö blev en massa tö, blev skridskois, blev mer tö, blev lite snö,
blev nya vida landskap av frusen dramatik för långa promenader till fots...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)