Idag: Flydde ut på sjön igen.
Vart flyr jag helst?
Jag finner mig snart framglidande precis samma väg som den jag paddlar nästan varje dag. Fram och åter, fram och åter. Inga stränder är mig intressantare än dessa.

Man kan tycka om stränder och vatten av alla möjliga skäl.
Ett av dessa möjliga  återkommer ständigt i min skalle ända sen jag för precis ett år sen kom tillbaka till denna sjö från vår Afrikaresa.

För åttio tusen år sen lämnade en grupp människor Afrika och vandrade ut - eller som Lasse Berg skriver: "sjöng och dansade denna nya människa sig fram" ut över resten av världen utmed stränderna av hav, floder och sjöar.

Utmed stränderna av hav, floder och sjöar....

Ja, det var på savannen vi steg upp på två ben, sökte och lärde våra tecken på fara, skydd, mat och hem. Men det var antagligen inte där vi blev sapiens sapiens - den vars hjärna kunde läsa av, planera och intrigera med, känna med och till slut sjunga med, dansa med och måla sagofigurer på grottväggarna med, inte bara den närmaste familjen utan med hela klanen, hela ...mänskligheten. Detta hände under den tid då Afrikas savanner torkade ut till öknar och de, som blev vi, överlevde längs några afrikanska stränder, sittande på huk, tittande på havet  och gemensamt ätande den vitamin- och proteinrika fisk och skaldjursmat, som möjliggjorde just oss.







Där, utmed stränderna av



      hav, floder, sjöar


   stränder, hav, floder, sjöar 
(ja det blev en sväng upp i lillesjön också ....förra helgen)

P.S.
Mer stränder, mer sjö finns bakåt i bloggen!