torsdag 5 januari 2012


Torsdag 14 april

Livet är stressigt nu, men njuter, njuter, njuter av min dagliga paddling. Den är som ett hål i tillvaron. Ett hål jag kan glida ner i som en säl på isen. Plötsligt bara bäras fram av den omslutande vattenrymden och sväva iväg utan ansträngning - sak samma om vågorna slår in över fördäck och regnet piskar mig eller jag bara glider fram på den där tunna osynliga ytan.
Hur kan människor leva utan andningshål?
Hur har jag kunnat?
Kan jag?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar