Torsdag 4 aug 2011:
Min gjusehane (eller om det är honan) kom sent i år och syntes länge ensam, sörjande sina maka i grantopparna kring sitt fina bo. Men i juli dök plötsligt en ung hona (hane?) upp och förälskelsen lyste om min gamling. Länge höll hon (?) på och prövade honom genom att tigga mat som den ynkligaste unge, men nu - alldeles för sent på säsongen - bygger de intensivt på boet och idag ropade hanen och spelflög rakt över vårt hus som den kåtaste ungtupp och lyckades få med sin nya unga fru på de mest prövande flyktlekar.
Prövande är just vad beteendeekologerna skulle säga; prövande varandras vitalitet för att utröna om detta är en lämplig partner. Med-bultande-hjärtan-njutande av varandras lustfyllda kroppar och deras förmågor, skulle jag kalla det. Hinner de stärka banden tillräckligt i höst kanske längtan driver dem båda hit i tid för en lyckad häckning till våren.
Jag håller tummarna och ropar tyst; -Hon är fin! Hon är fin! till honom. (henne?)
Fotnot: Hanar och honor av fiskgjusar är som du anar väldigt lika. Ju mindre skillnader i utseende det är mellan könen hos en art, desto mer lika är ofta också beteendena. Det som ändå får mig att tro att den nya gjusen är en hona, är hennes mat-tiggande vid boet tidigare i somras. Den sortens uppmaningar till hannen att visa vad han går för, brukar vara ett typiskt honligt beteende hos gjusarna och många andra fåglar. Men jag kan inte lova att jag har hållit rätt på vem som är vem sen dess. Men fina är dom, båda två!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar